Ja vem bestämmer det. Jag har länge försökt leva genom en ”gåvoekonomi”. Och det har verkligen varit en välsignelse. Men också väldigt svårt. Det gäller att ha tillit som ”ett berg”. Och jag har alltid blivit lärd att leva efter Jesu bergspredikan och ord som ”beskåda liljorna på marken”, Gud ser och till korpens ungar som ropar, och bed och du skall få ect. Men sedan jag börjat kontemplera min Starpearl har jag fått försöka sätta mig in i min ”Stabilitet” hur jag ordnat för mig, inte bara inom mig utan också i den världsliga världen. För det är ju här vi lever nu. För mig är det svårt nog att med stolthet sälja alla mina böcker som jag skrivit, ta betalt för mina tavlor som jag målar mm. Så mycket lättare att bara ge bort dem. Men böcker är sannerligen inte gratis att framställa. Men jag har funnit olika vägar för detta. Och att sälja böcker är lättare än att sälja tankar, samtal, min tid, min omtanke, eller mina ”osynliga” gåvor. Det är svårt att lägga upp dem i en ”webshop”. Och jag har hört mig själv säga hur många gånger som helst att jag inte kommer att tjäna pengar, eller ta betalt för mina andliga tjänster. Ett tabu för mig. Men det funkar ju inte. Andligheten är mitt liv och visst vore det en dröm att jag tjänade så mycket pengar på att ha besökande skolklasser på Stensjöäng, att jag säljer tavlor, böcker mm så jag aldrig behövde tjäna pengar på min innersta andlighet. Richard Rudd är en förebild i detta och Genekeys i stort. De tar betalt för sina tjänster, sina kurser, sin tid och sina produkter – även de ”osynliga”. Men i dag blev det klart för mig -varför det är ett sådant tabu – jo därför att min andlighet är lika nära mitt hjärta som mitt innersta själv – ja lika nära som min sexualitet. Och min sexualitet har det varit och lär alltid att vara ett tabu och en omöjlighet att ”tjäna pengar” på. Och varför andligheten är så privat för mig och väldigt känslig att tala om, för mig är för att jag gått från en gammal ärvd fundamentalistisk religion- till att röja en ny stig i mitt inre och jag kommer fortsätta att gå min egen väg hela mitt liv – även om jag funnit källan. För det finns lika många vägar till källan som det finns människor (och djur), och källan räcker till oss alla och den lilla kopp eller kupade hand som vi lyfter upp vattnet med är vårt innersta sätt att närma sig det gudomliga. Sen vet jag att det är en väldigt gammal och haltande bild med ”Gud som en källa”. För idag ser jag mig mer själv som Rumi beskriver relationen/föreningen med Gud. ”Du är inte en droppe i havet. Du är hela havet i en droppe”
Frågan kvarstår hur kan man tjäna pengar på Gud? På energi, på det osynliga, på ljusarbetet? Ja religion och kyrkan världen över har sannerligen övat upp sig väl på detta. Och säg den präst som inte får ut sin lön eller tionde. Så jag får fortsätta att försöka finna ett sätt att tjäna pengar också på min andliga ibland osynliga andliga inre verklighet – och är övertygad om att det är möjligt. Och tills dess fortsätter jag tro på under, be och arbeta i ljuv förening, skriva böcker, samtala, ordna livsceremonier, lyssna mm. Och fast jag lärt att det är ”saligare att giva än att taga” kanske det går att förvandla det till att alla sysslor kan vara heliga om vår önskan är- att tjäna mänskligheten med det. Väl mött i den inre och yttre landskapet.
Vill du stödja min blogg kan du göra det via Paypal eller Swish. Eller på tusen andra sätt vill jag tro. Se också min vardagsblogg.
