Författare: homosanctus

Välsignad vare jorden som föder oss Välsignat vare vattnet dess liv och glittrande skönhet Välsignad var luften som andas och rör vid oss Välsignad vare elden som värmer och hämtar ljus Välsignade vare bergen stenarna

Jag har hittat spår efter dej i mitt liv I mina blodbanor I mina känslor I mina sinnen Vad börjar jag i dig Vad slutar jag Gen-spiralens varptrådar Stampar nya trösklar varptrådsbarnen söker sig vidare

Om jag vill rädda världen måste jag först älska den och  jag måste älska min nästa min andra min tredje som jag avskyr den som hatar  jag måste älska hatet i mig avskyn sveket skammen

Jordbundna varelser lösgör dig i dimman Ur gravarna stiger nya tidsåldrar fram Väktare som väntar på framtiden User upp ur tingens brunnskar De osynligas arv De ofärdigas inre vishet Är timglasets sand Som dilar våra

Vänskapen är en tår i det gudomligas ögonblick, surdegen i brödet och grädden i mjölken. Vänskapen är de fattigas rikedom, fåglarnas sång och blommornas doft. Vänskapen är den fördolda nyckeln, navet i hjulet och kraften

Förödelsen var mer än stor den var större än orden större än jorden större än tyngden i varje människas hjärta Det var då jorden började sjunga sin vaggsång och vi var många som gick till

Vi visste inte då att vår civilisation redan hade gått under vi pantade våra mjölkkartonger strök våra gardiner och lyssnade på de evigt upprepade nyheterna Vi visste inte då att vår civilisation redan hade gått

Händerna stillar i diskbaljans vatten orden ur radion faller likt bubblor bland vardagens grytor Du är fri

Du väljer ditt liv  Du väljer din död Du väljer din farDu väljer din mor den större kroppen är vi cymbalernas klang som skorrar och skälver ljuder och sjunger i dig

Aldrig mer kan någon mangla dina tankar aldrig mer kan någon bygga murar kring din själ Aldrig mer kan törnen rispa sår i din glädje du är fri du är fri Gömstället under moderskapets mangel

Längtan är en boja Du kan lämna din familj du kan fly från din släkt du kan riva kyrkans murar men aldrig fly från dig själv Men du kan alltid fly in i ditt hjärta

Likt ett träd växer du i din egen skugga med rötterna i allt som värkt allt svart dina geners puls genom jordlagren av din mänsklighet Din skuggas mörkaste rot bär ljus till hjärtats ådror och

Träd växer inte av sig själva i rad människan föds inte in i automatkön du är unik ställ dig under de fria träden väx i din takt låt tankarna gro Och på avskrädeshögen förmultnande sörja

Efter att vi älskat- vilket fånigt ord- som om vi inte alltid gör det också när vi hugger ved  och sover  Sätter surdegen till jäsning  för morgondagens bröd blandar med mjöl in dina händers förträffliga

Det finns ett ljus därborta på andra sidan den sidan du inte tror finns var  började jag i dig var  en dag då du orkar leva och andas igen  En dag som liknar en gyllene

Varje dag är en välsignad dag du går mot marken  fotsulorna mot jorden  du är del i det vatten som omsluter din kropp du är blomman av ditt högre jag  du är ljuset som ingen

Det är i dag solen solen värmer min hud det är i dag vinden leker i mitt hår Det är i de brustna topparna som fiskljusen bygger sitt bo Det är i de täta vridna

Jag har hittat spår efter du i mitt liv I mina blodbanor i mina känslor var börjar jag var slutar jag genspiralens nya varptrådar stampar nya  trösklar varptrådsbarnen söker sig vidare och i huvudet på

Ostavat Det finns så många ord jag inte kan stava  Så många språk jag ännu inte lärt Men ord som E_V_I_G_H_E_T gör mig vig och het E som i e-bokelärande epost elementär och evighet Små

Förena mig med den kraft som binder samman världen som får fåglarna att flyga mot fågelbordet galaxerna att löpa i rymden blommorna att slå upp  pupporna att öppna sina nya kroppar Förena mig med den

Jag skall inte längre klaga på mig själv jag är ju redan framme  eftersom allt är evigtvarande som smultron som doftar på strå och blåklockor som darrar i vindenDärför att allt är fullbordat redan innan

Du är en fri vilja en segelbåt sätt dig ned vid årtullarna och ro hem ditt livs största fångst segelduken vit som din själ broderad av rimlighetens karta du är född är det inte stort

Det faller löv här nu och det är som det skall allt ska kläs av  in till märgen  allt är bara en berättelse  och det som är sant  faller till marken och leta sig fram 

Gå så sakta som om du inte hade några fötter Sjung så mjukt så mjukt för jorden är ett nyfött barn Dröm så milt som om allt redan var verkligt Gå så djupt att glädjen

Jag håller din hand och du håller min hand våra hjärtan vilar i varandras längtan efter mer kärlek, mer kärlek Vi blir aldrig mätta. Vi behöver alltid mer. Kärlekens språk kan bara älskas fram dess

Det är inte de långa skuggorna från min själ som skrämmer mig Det är skuggan av en mänsklighetsom rullar genom migalla tidsåldrar som är ViAllt som är min nedärvda listmin lust och min framtid. Den