Det faller löv här nu och det är som det skall
allt ska kläs av
in till märgen
allt är bara en berättelse
och det som är sant
faller till marken och leta sig fram
genom människolagen på
jordskorpan vida fält
Det jag förnummit var
din fantomsmärta och förlorade dröm
blev min
men spegelvänd
Dina skuggor letar sig in
bland mina gener
och mitt livs träd är ditt.
Min sav är dina rötter
som jag vuxit ur och
som blir sav och frömjöl
för nya årstidslagringar.
Dränk inte dina pelargonier i tårar.
Ro inte i havet av skuld.
Du är en ilandfluten ö
i världshaven
där vi alla fick stiga iland och
bo en stund på jorden.
Vänd dig inåt
åt det håll
solen går upp i dig
Följ tråden av ingenting
in mot törsten för tomhet
Du är ett vedträd
lagt på den väldiges eld
brinner i vemod och gödslar
den steniga åkern
som blev ditt liv.