Jordbundna varelser lösgör dig i dimman
Ur gravarna stiger nya tidsåldrar fram
Väktare som väntar på framtiden
User upp ur tingens brunnskar
De osynligas arv
De ofärdigas inre vishet
Är timglasets sand
Som dilar våra liv mellan tidens fingrar
Ryggradens kotor likt bokstäver ofärdiga meningsr
Framtidens byggstenar
Koder och årsringar
Radiomottagare vinylspår
Hugg mig ett hjärta
Ur din innersta kärna
Vi är de ofärdiga
De solen ännu inte gått upp igenom
Trots portarna varit öppna på vid gavel
Var en ängels ansikte bortvänt när vi ropade
Men mitt i vintern vaknar en ensam fluga och frågar om vi är redo för vår längsta natt
Och bland vissna bladen i vår livsbok spelar vårens ljusa skuggor mellan stammarna i den skog vi höggs ur de stammar som formade våra kroppar
Och i urtidens tysta katedral
Susar en trådlös ton
Som om inget hänt
För tiden börjar om och om igen
Formar bergen till grus
Oceanerna till vattenorglar
Och hugin och mumins lockrop ljuder likt en ostämd flöjt
Vi är de ofärdiga dörrarna in till världsträdet tysta kamrar
Vi är din dröm som väntar på att ta liv
Jag hörde mitt hjärta slår djupt där inne i stenen djupt nere i jorden djupt förbunden med trädrätterna trädkronorna och svamptrådarnas samhällen
djupt under jorden
Jag lyssnade jag still när det jag höll in nåt
Det glädjen är en rytm en andning
Igen stilla ström
Jag gick ut ut ur mig själv och från mig själv över allt
Så blev alla rätt
Mina skosnören hängde
Som lianer mellan träden
Mina lungor blev moln på himmelen och är det ruttna
Trasiga och sönderbombade
Fanns ännu ljudet från det hjärta som bultar
I samma takt som till liten
Allt är som det ska allt blir bra
Allt är