Likt ett träd
växer du i din egen skugga
med rötterna i allt som värkt
allt svart
dina geners puls genom jordlagren
av din mänsklighet
Din skuggas mörkaste rot
bär ljus till hjärtats ådror
och pärlorna glittrar i gyttjan
om du vågar gå igenom
Som runor på marken ligger dina sår
du vandrar över dem med befriade tårar
som väcker tecken till meningar
som går ombord på läkande skepp
och styr rakt ut i
frihetens hav