Vänskapen är en tår i det gudomligas ögonblick, surdegen i brödet och grädden i mjölken.
Vänskapen är de fattigas rikedom, fåglarnas sång och blommornas doft.
Vänskapen är den fördolda nyckeln, navet i hjulet och kraften i vågen.
Vänskapen är det mörka i rymden, pärmen i boken och vattnet i törsten.
Vänskapen är rytmen i språket, saltet i maten och knapparna i koftan.
Du är vänskapen, jag är vänskapen. Vi är varandras glödande kol.
Blås mig, livge oss och ro vår båt sakta över mörka vatten där oron, otillräckligheten och oförsonligheten bor.
Varje O kan bli Ö – där vi kan gå iland och ”hålla måltid” med varandra.